Wonder Women

Idag agerar jag hjälte. Jag är på väg i min (Stefans) svarta C4 för att hämta Julia. Men. Vi måste tanka. Dags för äventyr. Lantisarna har ingen etanol. Vi vet inte riktigt hur vi ska klara oss. Vi måste ju ha etanol.

Äventyret fortsätter. Sökandet efter Etanolen.

Annie

Happyyyy

Tidningen Chick och en påse Gott och blandat är var jag har här. Och det räcker gott och väl. Det känns till och med riktigt bra. Jag tror i för sig att min lycka egentligen handlar om att Annie imorgon kommer hit och hämtar upp mig och kör mig tillbaka till Stockholm. Okej, inte Annie men hennes mamma. Jag har bara varit här i drygt tre dagar och har redan tröttnat. Nej har inget att skriva. Ciaaaoo

Julia


Mamma Mia

Oslo 481 km. Mamma Mia Soundtracket på högsta volym. Massor med godis och en flaska Iste. Jag sitter i bilen på väg till Dalarna. Vi sjunger med. Alla tre. But I can dance with you honey, if you think it's funny. Does your mother know that you're out?! Underbart måste jag säga. Jag hade tänkt ringa Julle nu. Men mobilen ligger i bakluckan så där sprack den planen. 125 km/h. Det är vad vi kör i just nu. Om ni undrar. Rally morsan som Mike brukar säga. Jag kan också rapportera att i Tumba är det sol, folk går omkring i linne och shorts. I Årsta regnar det och här kommer några små stänk ibland. Kvällens outfit. Nu ska ni få höra. Börjar från botten och workar vår väg upp. Vita converse, mörka jeans, t-shirt, grå kofta och fjällis jackan. Låt mig åter igen påminna er alla om att jag inte äger en stor dun fjällräven, åh nej, jag äger den andra modellen, den tunna, ni vet den med "får ull" foder? Ja. Precis. En sån äger jag. En mörkt olivgrön. Nu vet ni det. Igen.

Annie


Alltid

Det är en harkrank i mitt rum. Ni vet en sån där jätte mygga som inte bitts, utan den bara är.. äcklig och obehaglig. Jag vet. - Döda den. Men det är inte så lätt som det verkar. Den byter position hela tiden. Ibland försvinner den helt. Sen dyker den upp igen. Som att den känner på sig att lugnet har lagt sig. Så är den plötsligt där igen. För att sprida obehag, ja nästan rädsla. Det är vid sånna här tillfällen man saknar hjälten. Min hjälte. Visserligen klagar han först på hur fjantig jag är. Han suckar. Skakar på huvudet och sedan gör han det ändå. Räddar mig. Räddar mig från den obehagliga insekten. Fast jag är fjantig. En riktigt liten pussy. En fegpussy, om man ska använda hans ord. Men han tar hand om mig så som ingen annan gör eller någonsin kommer att göra. Han räddar mig.
Ibland, då räddar han mig från sig själv. Som här om natten, när jag satt och borstade tänderna. Då sprang han iväg och gömde sig. Den enda lampan som var tänd var den inne på toaletten. Där satt jag. Själv. Ynklig. Jag visste vad som skulle ske här näst. Eller. Jag visste inte exakt. Men någonting skulle hända. Ett försök till att skrämma mig. Helt plötsligt, out of no where, så kommer det en hård plastboll flygandes. Jag hoppar till. Ropar ynkligt - Bulleeen, sluuta..
Inget svar. Jag upprepar mitt ynkliga rop. Flera ggr om. En ny sak kommer flygandes. Duns. Jag fortsätter ropa men fortfarande inget svar. Då ser jag min chans till hämnd. En tom Listerine flaska. Jag får snabbt tag i den och kastar sedan ut den i vardags rummet. Ett fnitter. En ny boll kommer flygandes. Jag ropar igen - Buulleen.. Snälla.. Sluutaa..
Äntligen. Då kommer han fram från sitt gömställe. Skrattandes går han mot mig. Kysser mig på munnen.
- Jag skojjade ju bara med dig älskling.
- Ja, men jag blev ändå rädd...
- Hihi, förlåt. Haha, du är så söt!
- Hrmpf.. *fnitter*

Så. Min hjälte. Min livlina. Min livboj. Min hjälte.
Han som alltid räddar mig. Han som fångar mig när jag faller.
Niklas Larsson, my superhero!

Annie

Dalarna

Imorgon bär det av till Dalarna. Ska till Avesta, sedan till Dalhalla och glo på Catz och sen ska vi slagga hos mammas vännina, i Avesta. På Söndag plockar vi upp Julle och sen åker vi hem igen. This means att jag spenderar natten i Tumba. Till min förtvivlan utan Niklas.

Annie

Nonononoo

Jag är tillbaka på landet nu. Eller kanske tillbaka i gästrikland eller tillbaka till dalgränsen. Välj ni. Det spelar ingen roll vad jag skriver. Det ser inte bra ut ändå. Det gör inte det faktum att jag är tillbaka här och degar ännu än gång bättre. I alla fall stannar jag inte länge eftersom jag ska jobba tis-fre 10.00-19.00 nästa vecka. Förmodligen åker jag hem på söndag. Kanske kan jag samåka med Annies familj som då kommer vara påväg hem från dalarna. Vi får se. Jag hoppas på det. Tåget känns sådär halvkul när man är ensam.

Hemma hos Enblom i tisdagskväll hade jag det jätteroligt. Kvällen blev lyckad, vilket kanske är självklart med tanke på Enbloms fina mästerverk som Annie visat för er i ett tidigare inlägg. Jag tycker bilden beskriver stämningen riktigt bra. Nu ska jag äta sockerkaka. Wiiiiii

Julia


Välkommen tillbaka!

Efter en lång paus, som verkar ha varit mycket energi givande, så är vår vän Adam Lundgren(en) tillbaka i blogg världen!


Enblom

Allas våran Enblom. Igår fick han för sig att rita av oss på sin lilla whiteboard tavla som sitter på kylen, fungerar som familjen Enbloms kom ihåg tavla, när vi stod och popade popcorn. Här är resultatet:



Från vänster: Lollo, Mikrovågsugn med popcorn i, Annie(jag) och Enblom.

Jag vet att ni funderar lite över prickarna ovanför "Enbloms" huvud. Det är inga prickar, det är bubblor, bubblor som ska symbolisera att Enblom känner sig lite snurrig.

Annie

Utgång

Sitter hemma hos Annie och laddar inför kvällen. Vi har precis ätit och Annie planerar sin outfit. Sedan ska vi vandra i high heels hela vägen ner till mig för att fittbussen inte går. Jag förstod väl att denna strejk skulle drabba mig tillslut också. I alla fall, jag måste byta om och sedan ska vi hem till Enblom. Vi har köpt en present också. Jätteeeeduktiga! Nu tjatar Annie på att vi ska gå. Pussssssssssssssss

Julia

Stan

Efter att Fribbe väckt mig imorse med ett "är du vaken?"-sms gick jag över till Louise. Hon öppnade dörren i morgonrock och såg inte speciellt pigg ut. Vi åt frukost tillsammans och gick sedan en promenad runt i Årsta. Jag kom hem för en halvtimme sedan och ska snart iväg in till stan med Annie.

Ikväll ska vi fira Enblom som fyller 16 år om några dagar och det ska bli asbra. Jag bara vet det. Nu ska jag sminka mig. Puss!

Julia


Allsångs tisdag

Hemma. Hemma från en natt i, ur Livs synvinkel, paradiset. Nja. Paradis är väl att ta i. Men det var nice. En natt på "Globen Hotell", Quality Hotel. Mysigt. Tittade på Ice Age 2 och 10 000 BC, käkade massa onyttigheter och träffade Nicke en snabbis. Klockan 09.00 imorse var det väckning. Till min glädje hade jag fått ett sms av Julle där hon berättade att hon var hemma och ville leka lite med mig idag. Hade också ett samtal från "Dolt Nummer". Jag bokstavligt talat hatar "Dolt Nummer". Jag blir så..nyfiken(?).. nää, mest frustrerad.

Ska nog slänga mig i duschen. Julia sover fortfarande, men om jag är klar när hon vaknar kan jag åka dit och terra henne lite. (Och låna hennes hårfön). Snyltgästa, det är det jag gör bäst.

Annie

Guess what?

Jag är hemma. I Stockholm. Enblom fyller 16 år och jag använde det som ursäkt till varför jag skulle få åka hem i några dagar. Som tur är gick mamma och pappa med på det. Så, här är jag. I två dagar till. Det känns allvarligt helt underbart. Jag har verkligen saknat Stockholm! Jag vet att det bara var ca en vecka sedan jag åkte härifrån men det känns som en myyycket längre tid. Men här är jag och det känns så jävla bra. Jag fick förresten också "Jag kom in på Jensen-tröjan" men fuck noooo, jag kom in på Nacka. Ska röra mig mot tvn. Puss!

Julia

Mys time

Efter en poker kväll hos Enblom med the gang är det nu time att krypa ner under täcket med Nicke och titta på film. Mission Imposible 3. Kanske ingen höjdare men det får väl gå. Det är ju trots allt den enda filmen vi inte har sett av dom filmer jag äger och har.

Nu återvände biffen från sitt toalett besök.

Annie

Jensen

Nu sitter jag här, dear friends, i Årsta. Det känns bra. Det är bara en grej som gör mig lite orolig. Eller, mest rolig. Jag har på mig en "Jag kom in på Jensen" tröja. Trots att Jensen var mitt nionde och tionde val. Jag kom in på mitt första val. Jag kom inte in på Jensen. Men jag fick ändå brevet. "Välkommen till Jensen Gymnasium" brevet. Jag hittade ett till brev. Inte alls lika fint eller märkvärdigt som det tidigare brevet. Ingen färg. Inga vänliga hälsningar från Skolchefen. Ett helt vanligt A4 papper med svart tråkig text. Det dom gör är att beklaga sig. Skolan alltså. Det står "Vänliga hälsningar Jensen Gymnasium". Ingen skolchef som ber om ursäkt. Ingen tröja "Jag kom inte in på Jensen". Bara ett helt vanligt A4.

"Vi beklagar att du har fått ett felaktigt besked av oss och önskar dig en fortsatt skön sommar!
Vänliga hälsningar
Jensen Gymnasium"

En tränings tröja rikare. Har dock tappat lite respekt för Jensen. Jag misstänker att jag inte är den enda som sitter hemma med en "Jag kom in på Jensen" tröja som inte kom in. Funderar på att lämna in tröjan. Sajk. Alltså på tryck, det ska stå sajk på ryggen. Finurligt. Det kanske blir så en dag.

Annie


Djupast

Annie älskar Niklas. Asmycket. Och det kan inte bli gulligare. Jag älskar mig själv. Asmycket. Och det kan inte bli bättre.

Julia


Djupare

Here's the thing.

Ni vet den där känslan? Då det bara är rätt. Då det känns rätt trots att man bråkar. Då alla ord och alla rörelser bara faller på plats. Då alla runt omkring bara försvinner. Då dom enda som betyder ngt är du och han. Då orden helt plötsligt tar slut. Men vet inte längre hur man ska säga. Man försöker hitta på nya ord som kan förklara alla känslor som bara bubblar över inom sig. Då man blir så frustrerad och till slut nästan arg över att orden har tagit slut. Man försöker övergå till handlingar. Små handlingar. En extra lång kram. En extra kyss. En liten lapp. Små handlingar känns till slut inte tillräckligt. Man vill göra mer. Hela tiden. Ge mer. Ta mer. Säga mer. Göra mer. Mer mer mer. Aldrig sluta.

Men man är för ung. För ung för att göra allt det där som alla vuxna gör. Efter 3 år tillsammans. Eller. Snart 3 år. Om vi hade varit vuxna hade vi nog suttit och planerat ett bröllop just nu. Men vi är inte det. Vi är 16 år. Vi ska precis börja gymnasiet. Vi har hela livet framför oss. Hela livet. Vill du spendera hela livet med mig? Niklas. Vill du det? Jag menar.
Jag vet. Vi är 16 år. Men fan. Jag är säker på min sak. Alla andra kan få säga vad fan dom vill. Jag kommer fortfarande vara säker på min sak. Med dig, Niklas Larsson, känns allt så rätt. Så sjukt jävla rätt. Livet. Det är du.

Annie

Djupt

Nu sitter jag i min bastu. Jag saknar Niklas. Det är lite hemskt. Att jag inte klarar en natt utan honom. Eller. Klarar mig gör jag väl.. Okej, vem lurar jag? Jag klarar mig inte. Seriöst. Om ni bara visste hur jävla jobbigt det är. Att inte ligga och mysa innan det är dags att sova. Att inte tjaffsa lite om vem som tar mest plats. Att inte säga god natt minst 5 ggr eftersom man bara måste pussas en sista gång. Att inte bli påhoppad och slickad över hela ryggen. Eller rycka till av att ngn sprutar vatten i håret på en så att kudden blir helt blöt. Att vända sig om och se att han inte ligger där. Att inte höra hans andetag. Inte vakna till mitt i natten av att han lagt sin arm runt om ens midja. Att inte vakna av ett "God morgon Bullen". Det är ännu jobbigare just idag. För jag vet att han är lite sur på mig. Och det tär. Det tär på hela mig. Det äter upp mig innefrån. Det gör liksom ont i hela kroppen. Men allra mest i hjärtat.

Jag vet inte om han har hittat lappen. Lappen i hans "smycke låda". Om han har det så har han inte sagt ngt. Jag har överlämnat mitt hjärta i hans händer. Mitt hjärta är hans att förstöra. Det kanske låter dumt. Men det är sant.

Annie

Tack

Nej. Vi sitter inte ihop. Även fast man kanske tror det ibland. Idag har vi gått skilda vägar. Jag och Niklas. Alltså för dagen. Jag stack in till stan med Lollo och Fribbe medan Nicke drog iväg och träffade Gurk. Vi ska för första gången på 1 vecka sova utan varandra. Lite jobbigt känns det. Tack gud för mobilen och datorn. Okej, om jag ska vara ärlig tycker jag att det är jätte jobbigt. Men. Sånt är livet.

Jag shoppar på kredit. Typ. Lollos kredit. Eller. Lollo är mitt kredit. Idag är jag ett skärp och två armband rikare. Dock 110 spänn fattigare. Tack Lollo.

Ikväll då. Inte mkt till planer. Grilla med the family. Sedan film. Sen dator i bastu rummet. (Tack mamma för fläkten. Utan den skulle jag vara en enda liten pöl när jag vaknar) Kanske ngn barnfilm i min ensamhet. Tack Disney. 

By-the-fucking-way. Tack Niklas för världens skönaste shorts.

Annie

Typ lan eller ngt

Jag ligger här i sängen. Hos Niklas. Han spelar GTA 4. Det är inte sagt än. Men jag tror att vi kanske har påbörjat ett alldeles eget litet lan. 02.20 börjar "Ali G in the USA" på Kanal 5. Det kanske är det vi väntar på. Idag har vi varit på bio igen. Den här gången såg vi "Mamma Mia" med mamma, syster och hennes kompis.
Julia kommer hem om 16 dagar. Jag kommer fan hinna avlida innan dess. Tack gud för Niklas.
Nej, nu ska jag återgå till mitt kära fejsbokk.

Puss och kram, ses på lan
Annie

Bara 16 dagar kvar

Min kropp svider och gör det en aning svårare för mig att sova. Solen förstör för mig. Tråkigt med tanke på att sova var det jag gjorde bäst här. Istället tar jag mig tid och läser. Snabba cash är färdigläst och jag ska börja på någon ny bok. Typ Smuts hette den eller något sånt där. Läser mer nu än vad jag gjort på hela förra terminen. Great. Ni kan ju tänka er hur roligt det är här, när läsning är bland de bästa. Men.. bara 16 dagar kvar nu. Jag håller ut. Puss!

Julia

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0