Nu sitter jag i min bastu. Jag saknar Niklas. Det är lite hemskt. Att jag inte klarar en natt utan honom. Eller. Klarar mig gör jag väl.. Okej, vem lurar jag? Jag klarar mig inte. Seriöst. Om ni bara visste hur jävla jobbigt det är. Att inte ligga och mysa innan det är dags att sova. Att inte tjaffsa lite om vem som tar mest plats. Att inte säga god natt minst 5 ggr eftersom man bara måste pussas en sista gång. Att inte bli påhoppad och slickad över hela ryggen. Eller rycka till av att ngn sprutar vatten i håret på en så att kudden blir helt blöt. Att vända sig om och se att han inte ligger där. Att inte höra hans andetag. Inte vakna till mitt i natten av att han lagt sin arm runt om ens midja. Att inte vakna av ett "God morgon Bullen". Det är ännu jobbigare just idag. För jag vet att han är lite sur på mig. Och det tär. Det tär på hela mig. Det äter upp mig innefrån. Det gör liksom ont i hela kroppen. Men allra mest i hjärtat.

Jag vet inte om han har hittat lappen. Lappen i hans "smycke låda". Om han har det så har han inte sagt ngt. Jag har överlämnat mitt hjärta i hans händer. Mitt hjärta är hans att förstöra. Det kanske låter dumt. Men det är sant.

Annie