I min garderob, inlindad i kläder på den understa hyllan hittar jag min stackars platttång. Det kändes bra att på fredagmorgonen gå till skolan med rakt hår igen. Inte för att jag inte gillar min vanliga vågiga frisyr men omväxling skadar aldrig. Faktum är att omväxling är något positivt. Att vara ifrån varandra ett tag gör det lättare att sedan sakna varandra. Kanske har man inte samma känslor för varandra då, men man kommer alltid minnas alla dessa stunder man stått och kämpat på morgonen för att få håret rakt och glansigt med just denna platttång. Att kämpa för något man vill är inte dåligt. Men ibland tar det stopp och då finns det inget annat att göra än att försöka hitta andra saker i livet som är underhållande. Kanske sitter locktången bra till pass? Om man är precis så glad man väljer att vara så ska man inte hänga upp sig på saker som gör att man mår dåligt. Är det meningen att mitt hår ska vara rakt, så hittar jag och platttången tillbaka till varandra. Och ja, det här har slutat att handla om platttången för länge sen. Jag undrar faktiskt om det nånsin gjorde det.

Julia