Slutkörd som jag är hamnar jag alltid i något slags koma när jag kommer innanför min ytterdörr. Det är som om atmosfären på dessa 85 kvm gör mina ögonlock tunga och mitt humör segt. Jag kan max hålla mig vaken i två timmar i min egen lägenhet. Om jag däremot skulle åka in till stan efter skolan blir jag inte i närheten lika trött som här hemma. Och det är jävligt synd för jag gillar det här hemma, även om jag efter två timmar måste samla kraft i min säng,- sova i 1 timme, för att sedan kunna gå upp igen och fortsätta mitt mycket upptagna och roliga liv på datorn. Jag vet inte vad det är. Kanske är det för att jag alltid har rullgardinen nerdragen och min kropp ställer in sig på att det är då man sover? Men vad ska jag göra? Jag gillar inte det där vita ljuset som det här mulna vädret fixar så snällt. Sminket ser bajs ut och jag känner mig övervakad av resten av människorna på min gård. Dessutom blir man lite bländad. Nej jag nöjer mig lugnt med det gula fina ljuset från min taklampa. Dessa trötta vibbar jag får när jag kommer hem är ett olöst mysterium. Känner mig rent ut sagt drogad av mitt eget hem. Sad but true.

Too tierd, Julia