HEJ *glädjeskuttmamma*
Jag kom hem i Lördags. Så jag ber så hemskt mkt om ursäkt över dålig updatering. Skyll på Nicke. Eller nej. Det var ett eget val. Skyll på mig. Eller ingen alls föresten. Har i alla fall spenderat dom senaste dagarna med the one and only Mr Larsson. Att inte ses på drygt en månad tar på krafterna. Så nu har vi laddat batterierna. Vilket vi har tänkt att fortsätta göra i stort sätt hela sommaren.

Kom nyss hem till Tumba för att umgås littelitte med min madre. Men när jag kom hem skuttandes så visade det sig att hon är ute på virrevift. Sååå, då får jag väk tidsfördriva lite här innan jag gå upp och drar en dammsugar runda i mitt room.

Tyskland. Vilken upplevelse.
Jag åt världens godaste fiskpinnar. Jag skojar inte asså. Skulle kunna åka tillbaka till Tyrreland bara för att få äta dom där jävla firrepinnarna igen. Yummmmiiiiiiiiiiiiiiiiee. What else? JO. Tyskarna. Vilka människor. Speedos. Överallt. Hela tiden. Jag fattar inte? Det är inte smickrande någon stans. För någon. Hårigt. Hängigt. Svettigt. Äckligt. Usch. Inte nog med det. Hockeyfrillan lever kvar i Tyrreland. Om ni undrar alltså. Som grädden på moset så kunde ingen, och jag menar inte en jävel, engelska. Det var verkligen som att leva i en liten bubbla.

Tillbaka till verkligheten. I några timmar till. Sen kommer Niklas och då är det bara att återvända till lyckobubblan igen. Och det har jag inget emot, at all!  

Annie